Anländer för första gången till Nölderplatz och på långt håll ser jag ett hus där det står RAUM FÜR FREIRAUM (undrar vad det egentligen står för?). Precis där kommer jag att bo.

Hela guidningen går på tyska, men jag tror inte att någon förstår att jag inte förstår så mycket!

Idag söndag, det mesta är stängt.

Arkitekturen är inte speciellt experimentell i Lichtenberg området. Jag får en stark önskan om att göra fantasifulla hus på områden som står tomma (och det finns många tomma områden).

Ett gigantiskt akvarium utomhus!

Väldigt få besökare i parken. Jag lägger märket till en man med en vit plastpåse. Han sitter länge på en bänk. Han tittar inte på djuren, han är som på en annan plats. En kvinna i rullstol kör nästan över mig.

Detta äventyret görs på cykel, fast den är verkligen ingen höjdare till cykel. Den är för liten, rostig och tung att trampa, rullar långsamt framåt, om än bara lite snabbare än om jag går.

Jag cyklar också idag, men det känns ont i hela kroppen från igår, och cykeln ville inte riktigt heller rulla framåt.

Museet är gratis, och när jag kommer in hälsar en man mig välkommen. Sånt gillar jag!

När jag går inne på Kaufland får jag en mycket tom känsla, en känsla som jag på sätt och vis känner igen från tidigare, långt tidigare. Det är som allt vore mig fullständigt likgiltigt. Tur att jag inte har denna känsla alltid - inte ens ofta.

Jag kunde ha tagit cykeln, men den är så obeskrivligt otymplig, så jag går istället.

Idag har jag bara varit inne (förutom en kort tur till Kaufland). Jag tecknar, och mitt humör svänger mellan största glädje och djupaste förtvivlan.